watchesbin.com

Något måste göras

admin — Thu, 05 Jan 2012 13:01:20 +0000

Jo, jag måste faktiskt ta och styra upp lite saker häromkring och det snart. Annars befarar jag att jag kommer råka ut för en del obehagligheter. Och det vill jag så klart undvika till varje pris, det skulle ni också vilja om ni kunde gissa vilken typ obehagligheter det faktiskt handlar om här. Det är fysiska, psykiska och ekonomiska tråkigheter som nu hotar att drabba mig och alla är som sagt högst otrevliga. Klimakteriet skulle kunna anses vara värsta solsemestern i jämförelse. Men, men. Det kommer att fixa sig den saken är jag mer eller mindre säker på. Jag brukar nämligen ordna upp sådana här saker hur trassliga de än kan te sig vid första anblick. Egentligen hat jag tagit mig ut betydligt värre situationer, då var det visserligen rejält svettigt också. Men det gick, så det borde vara förhållandevis lugnt även den här gången. Eller jag tycker det i varje fall. Har man klarat det en gång så…

För mycket teve, för mycket pizza

admin — Mon, 02 Jan 2012 14:04:13 +0000

Jag tror att det har blivit några stilla hemma kvällar framför teven för mycket och aningens för många bearnaisedränkta luncher med för den delen. Jag har helt enkelt lagt ut betänkligt och det bekymrar mig allvarligt. Jag kan ju inte vara tjock, det stämmer inte alls överens med min självbild. Jag är smal så har det alltid varit, jag kan liksom inte se ut så här det stämmer inte alls överens med min mentala bild av mig själv som sagt. Så nu måste jag hitta något som ökar min fettförbränning, jag har nämligen varken tid eller ork för träning. Men fettet det måste fan bort och det fort. Så det får bli någon rejält effektivt preparat, dessvärre finns inte längre lika potenta bantningspiller som det fanns på femtiotalet. De grejerna var det drag i tydligen. Men det finns faktiskt alternativ idag, en del naturläkemedel ska vara riktigt effektiva har jag hört. Jag ska nog prova någon av dem. Något måste ju bara funka.

Saker som fascinerar mig

admin — Thu, 29 Dec 2011 15:29:28 +0000

Folk med extrema självhävdelsebehov och stort ego fascinerar mig. Alltså personer som inte tål att ha fel och som när de gör bort sig alltid skyller på andra. Jag kommer bland annat ihåg en barndomskamrat som var precis så och det finns också otaliga exempel på kända, berömda personer som har de här egenskaperna. En av dem är tydligen den högst mediokre och nu smällfete actionskådespelaren (skådespelare är kanske lite att ta i) Steven Seagal. Den karlen är tydligen helt sanslös, han hittar på otroliga historier som sig själv som sedan han sprider till allmänheten. Det verkar lite som om han tror att rövarhistorierna i hans filmer är på riktigt. Som att han har varit CIA-agent, eller varit soldat hos amerikanska attackdykarna Navy Seal båda uppenbara lögner bland annat eftersom en av hans före detta vänner bland annat förklara att han knappt kan simma och tydligen varken vet hur man använder en kompass eller läsa karta. Jag menar att en person med omfattande försämringar som benskörhet skulle klara sig bättre i skogen än Seagal.

Något är fel

admin — Sun, 27 Nov 2011 19:45:22 +0000

Ja tydligen är något som inte riktigt stämmer här. Något är helt klart fel. En normal person ska inte drabbas av urinvägsinfektion så ofta som jag drabbas. Det ska heller inte vara lika smärtsamt. På allvar det är faktiskt helt sjukt. Flera gånger om året dessutom. Om jag inte hade haft ett normalt immunförsvar i övrigt skulle jag misstänka att jag hade fått AIDS (hur det nu skulle ha gått till) eller något annat rejält allvarligt. Men nu är det alltså bara urinvägarna som drabbade fast då hårt drabbade kan jag säga utan att tveka. Det är ren terror medans det pågår den saken råder det inget tvivel om. Jag önskar att fanns något supereffektivt läkemedel som kunde lindra eller allra helst förebygga de här problemen. Ett sådant skulle vara värt hur mycket som helst för mig, säkert för många andra också. Jag tycker att det över huvud taget borde forskas mer om det här.

Det måste vara tillåtet att hetsa upp sig lite ibland

admin — Fri, 25 Nov 2011 22:56:45 +0000

Jag har alltid oroat mig för saker, små och stora. Ibland av nödvändighet ibland av osäkerhet. Men nu verkar det som att jag inte behöver gå och oja mig längre, alltså jag behöver inte vara orolig för att någon okänd olycka ska drabba mig. Ett högst verkligt och kvävande mörker har nämligen sänkt sig över mig som… jag vet faktiskt inte vad bara att det håller på att ta livet av mig. Först ganska sakta men säkert men nu i en allt mer alarmerande takt. Jag kan inte längre hålla huvudet ovanför ytan, det är inte ens säkert att jag vill det. Problem med gula fläcken, grönstarr, lepra kasta vilken sjukdom du vill åt mig grymme gud, inget kan göra min tillvaro värre än vad den är för tillfället. För vad är egentligen meningen med att fortsätta kämpa om allt det för med sig är att mitt lidande förlängs och kanske till och med förvärras. Jag är osäker på om jag orkar det ärligt talat, länge nog har jag fört en kamp mot krafter som är mäktigare än vad jag själv är. Men ändå kan jag ge upp hur som helst. Min känsla för rättvisa, mitt patos, min överlevnadsinstinkt tillåter inte det.